häj hhäj.

solen börjar gå upp och jag ba sitter här vid fönstret och tänker. jag är fan i Sverige nu. va? japp. alltså chocken på Arlanda i måndags vart enorm. först sätta sig på ett plan från Bangkok och redan när jag sätter min fot in i planet hör jag en massa svenska. jag rycker till. är så ovan nuförtiden. stockholmska, det hade jag nästan glömt bort. och plötsligt märker jag hur alla ser ut som jag och är lite allmänt småirriterade över småsaker. "så där kan du ju inte göra!!!!!!!!", "herreguuuuu va jobbigt det är" och hej å hå hit och dit. men en blir ändå lite glad på något sätt, för jag hade förträngt allt. allt om Sverige och svenskar och hur allt funkar.

bredvid mig sitter en förskrämd kvinna som ser ut att få en panikattack när som helst. hon ber flygvärdinnan om en ny plats så långt bort från ett fönster det bara går. jag frågar om det går bra med henne, och om hon hellre vill ha min plats. hon ser på mig som om jag är hur konstig som helst och avböjer min förfrågan. just det ja, nu minns jag ju. man gör inte så hemma. alla fixar själv. japp.

men nu låter det ju som att jag är skitnegativ om svea land men det är jag ju inte egentligen. det är bara sjukt ovant. hur fan beter man sig här nu igen? är det verkligen så konstigt att prata med en ny människa på bussen, tåget, planet? jag vill prata med alla jag ser nästan men känner mig som ett freak. men jag är så van att det är så man gör nu.

i sydney träffade jag en annan svensk som nyss kommit till aus. han pratade om att det är så skönt där för man kunde prata så lätt med folk, och han berättade om hur han hade blivit hembjuden av en helt random dude på nyår. " det skulle ju aaaaaldrig hända i Sverige" sa han. det trodde jag inte alls på sa jag. för hur var det nu igen, så rädda för ny kontakt är vi väl inte hemma?? trodde jag då i alla fall, men nu är jag inte lika säker. för egentligen är vi ju hur trevliga som helts och utomlands ses vi (lite fördomsfullt kanske ja) som ett jätteglatt folk och att vi tydligen är helt galna och alla vill lära känna en svensk typ. så varför är så osociala så fort vi kommer hem igen? jag märker redan på mig själv hur jag jättelätt låter mig sköljas med mer och mer in i den vintergråa vågen av osocialitet och kryper mer och mer in i den svenska kulturen.

men ja, jag fattar ingenting. varför är det så då, att utomlands är vi så sjukt sociala och glada och helt Amazing men så fort vi kommer hem och hösten kryper på så blir vi som rädda små kottar som hellre står och ser på när väskrullbandet går sönder på flygplatsen än att helt enkelt flytta på väskorna som fastnat så allt kan gå som smort igen?

Ett inlagg om svin.

Hej det var ju ett tag sen, tanker inte ursakta mig for att jag inte skrivit pa ett tag for sant ar ju fanigt. Som ni marker har jag inte de tre svenska bokstaver som hade varit lite trevligt att kunna anvanda men nu ar det sa att min karaste dator blev stulen i den australienska oknen tillsammans med harddisk och pass och annat bra att ha. Det ar chill for man maste ju tanka positivt och ba *inte va materialistisk* men kan ju da inte ha dessa tre sma fina bokstaver. JAJA.

Hur som helst sa tankte jag skriva lite om en grej jag tankt pa nar jag rest lite. Har i Australien som jag befinner mig i just nu, sa ar det sa jadra ofeministisk och ickegenusvetande stamning overallt sa jag blir tokig. Man kan ju fan inte ga ut till en restaurang, pub eller vafan som helst utan att dom sitter dar. Dessa svin som ba oser pa med sin existens over alla andra. Ja dessa svin, dom tankte jag skriva lite om.

Dessa varelser hanger tillsammans i klungor (aldrig sjalva) och med liksom doda blickar stirrar de ut over alla maniskor framfor dom, det ar som att dom tror att dom ager marken dar dom star pa och kan saga och uppfora sig precis hur dom vill. For det gor dom.(Vill bara kommentera att svin kan komma fran vilken varldsdel som helst, detta ar inget pahopp pa australienare i sig, men vad jag har markt sa ar det mer okej for svinen att uppenbara sig med sina jadra asikter over alla har i Aus mer an vad det ar hemma)

Dessa svin har inget problem med att skrika ur sig kommentarer till andra om att dom ar fula, bogar, flator, ja vad fan som helst som kan kategoriseras i en minoritetsgrupp faktiskt. Jag ar sa javla trott pa det har. Men, nu till huvudsaken i detta inlagg. Det ar namligen sa att jag vid ett flertal ganger hangt med manniskor jag uppfattat som trevliga och bra och sa sitter man dar i en klunga pa krogen, och som en uppenbarelse ba kommer det fran en av dessa trevliga manniskor "HAHA look at dat faggot!!!!!!!!!!!! *pekar pa valfri dude i baren* amagerhd" man ba HALL KAFTEN.. Fast det sager jag inte ba sitter dar och skrattar inte likt en isdrottning. Oftast ifragasatter jag varfor personen sa sa. Men da ar man ju inte aaaaavslappnad och chill ba "men vafan ta de luuuuugnt nu va" *forvirrad* For ar det JAG som inte ar den avslappnade och chill personen for att jag INTE tycker det ar kul att peka ut nagon pa en pub och skratta huruvida denne ar bog eller inte.

Detta fenomen har gjort mig sa jadra arg sa jadra manga ganger sen jag lamnade fosterlandet Svea Rike (lol) och jag FATTAR INTE!? For tydligen ar man chill och ball om man kan skamta om bogar, lebbar, svarta, judar ja whatever. Och alla manniskor som da inte tycker det har ar kul, och valjer att inte skratta med eller annu varre fortsatta skamta pa med mer tontskamt, ar trakiga och jobbiga. HUR FAN HANGER DET IHOP JA FATTAR INTEEEEEE!!!!!!! Hur ar det mojligt att svinen kan fa fortsatta sina javla skamt och pahopp och samtidigt uppfattas som chill??? Kan nagon forklara det for mig snalla??????

Jag har aven forsokt ha konkreta diskussioner med svinen om detta problem. (for det ar fanemig ett problem!!!) Och dom har ju faktiskt inget att saga, mer an att jag ar jobbig. Jaha. Dar var det igen, det ar ju jag aterigen som ar jobbig for att jag bryr mig! Tanka sig gu va jobbigt va! Jag ar ju fanemig inte varken rasist eller kvinnohatare eller homofob FAN VA JOBBIGT VA!? Jattejobbigt. Har till och med fatt hora av en dude att han egentligen inte tycker att det ar kul men det ar bara "sant man sager" vafaaaaaaaaan????

Men allvarligt talat detta ar ett problem for hur ska man kunna umgas med manniskor och va glad och bra och samtidigt kunna tycka och sta for sina asikter? Ar det nagon annan som ocksa tycker det har ar jobbigt och har ett svar eller ba en fundering pa det? For hur fan ska man gora for att inte uppfattas som arg och jobbig nar det faktiskt ar dom sjalva som ar det? Eller annu battre VART FAN hittar man riktiga chill manniskor som faktiskt AR chill och aldrig skulle tanka tanken pa att hava ur sig skit liksom? Tycker det ar jattesvart att urskilja svinen fran normalt folk.

Nu ska ja dricka te.